tragiskt

brittany murphy - flickan med de vackraste ögonen. r.i.p.

mormor

mormor min älskade älskade finaste mormor.
när morfar gick bort för åtta år sedan försvann din livsgnista.
din enda önskan var att få slippa vara kvar på denna jord utan honom.
nu har din önskan slagit in.
vi kommer att sakna dig oerhört, älskade älskade mormor.
men nu har du äntligen fått som du så länge velat.
nu får du äntligen vara tillsammans med din älskade make igen.
sov gott mormor. du finns alltid i mitt hjärta. jag älskar dig grundlöst.
nu och för alltid!

jobb!

sällan har jag varit så nervös som inför mötet på "gamla praktikplatsen".
illamående, sömnlöshet, ångest. you name it.
dagen d. kom dit tillsammans med min braiga handledare. kändes så skumt att komma tillbaka till den plats jag sist lämnade med vemod.
denna gången var allt annorlunda. de sa de hade fått in massa jobb och kände att de behövde anställa en till och kom då att tänka på mig!
de sa de ville anställa mig som lärling första halvåret och sedan ge mig fast anställning i september.
helt sjukt.
vi skrev alla papper direkt. de lät jättepositiva. att de ville satsa på mig. skaffa ny dator och skärm till mig. jösses.
gick runt och hälsade på alla pojksen och alla var så glada och kramade om mig och välkomnade.
känns helskumt allting. vågar knappt tro att det är sant. men ska låta det sjunka in nu. fick sluta på nuvarande praktiken i fredags och är nu ledig till fjärde januari då jag börjar. skönt! får nu tid att fräscha upp mina kunskaper också.
och andas. slippa stress och galenskaper på praktiken är så himla skönt.

jag fattar ingenting...!

då min "praktik" ju är en katastrofplats, ringde min ams-handledare till chefen för att få en rimlig förklaring till saker och ting, men hon hade bara snäst av honom och sagt att hon minsann ville ha ett möte om mig. underförstått mina arbetstider. INTE okej att den fria arbetskraften jobbar mindre än nio timmar/dag. när han ringde och berättade detta, sade han plötsligt: vet du vem som ringde mig? eh, va? nä..sa jag. jo chefen från den förra praktiken. reprobyrån.. wot!? hon hade sagt att de vill att jag skulle komma tillbaka.... som lärling... och sedan troligtvis anställning... jag bara satt som ett stort frågetecken. vad? massa känslor som bara sköljde över mig. jag som trodde de vara glada att vara "av" med mig. att de inte tyckte att jag var bra nog... nu vill de plötsligt att jag ska komma tillbaka och är nu beredda att betala för det. överrumplad gick jag med på att han skulle ringa och boka ett möte med chefen där. på tisdag. jag fattar fortfarande ingenting. helskumt att börja tänka i helt andra banor. jag trodde aldrig jag skulle sätta min fot där igen. var bitter över allt som skett. men jävlar vilken chans detta är! som min handledare sa: värsta räkmackan rakt in i branchen. kan ju lugnt säga att det är totalt kaos inom mig just nu...!

PMS + OCD = KATASTROF!

nu måste nånting göras åt dessa bokstavskombinationer. jag har hört hur folk som fått en stroke etc, funnit sig själva stående vid en dörr och inte veta hur man gör för att vrida om nyckeln. jag kan relatera till detta, då jag, när jag har min värsta pms, oftast dagen innan mens, inte känner igen mig själv och min kropp. det är faktiskt riktigt skrämmande. förutom att kroppen är svullen och jag svettas ymnigt, blir alla negativa känslor dubbelt, trippelt, fyrdubbelt så starka som normalt. minsta störande ljud jag vanligtvis kan försöka ignorera, letar sig in under skinnet och gör mig närmast vansinnig. minsta höjda röst får mig att gråta och hjärnan blir som sockerdricka när jag försöker samla tankarna. till råga på allt detta, blir ocd:n helt ohanterbar. som en dörr i hjärnan öppnats och allt skit sipprar ut, och jag inte kan putta det tillbaka in. dessa dagar blir jag till någon jag inte kan styra över... dessa dagar är helvetet på jorden. jag fungerar helt enkelt inte... dagen efter mensen kommit, är allt som vanligt igen. dörren har stängts och låsts. känslorna är samlade och översiktliga. tålamod och tolleransnivå är stabila och jag är optimist igen. jag fattar inte. jag orkar inte. jag hatar att inte vara härskare över min egen kropp.

i'm back

oj nu har det gått lång tid mellan bloggningarna. det beror på att jag varit så trött den senaste månaden att jag bara somnat när jag kommit hem. var ju tvungen att påbörja en ny "praktik" så snart det bara gick efter att jag "fått sluta" på förra praktiken. jag valde då i brist på annat, en känd secondhand-kedja i stockholm. jag skulle få vara med och starta upp en ny butik, hette det. det visade sig snart att "butiken" inte var ens var till hälften färdigrenoverad. vi slungades rakt in i en byggarbetsplats med byggnadsställningar, byggdamm överallt, ja allt som hör en byggarbetsplats till. där fick vi spackla, sandpappra, måla, städa och SOPA upp byggarnas sågdamm. Bära TUNGA möbler, ställningar, kartonger, hyllplan etc. vi skulle vara 10-12 pers, men blev istället jag och en 18-årig praktikanttjej som jobbade non-stop, och fick hjälp av 1-2 andra under vissa tider. det var helt sjukt. två veckor tog det och förra veckan öppnades butiken. nu består dagarna i att smöra för otacksamma kunder, reta sig på den psykiskt misshandlande chefen, plocka upp kläder kunderna helt nonchalant kastar på det dammiga stengolvet. se kollegorna som är där av olika anledningar (arbetsträning etc) fara illa av chefens hänsynslösa utnyttjande av gratis livegen arbetskraft. i onsdags fick tex en kvinna gå på lunch först klockan halv fem! det är helt vansinnigt! tack vare min jättebraiga handledare på ams, har jag fått gå kortare arbetsdagar, annars hade jag klappat ihop totalt. jag ska sannerligen se till att detta kommer ut till allmänheten. slavarbete i sverige 2009 är INTE okej!

hårdkörning

nu har jag slarvat med mattider, sovtider och haft emotionellt kaos flera dagar i rad. märker direkt när jag börjar slarva. har ätit nutrilett-bars till lunch två dagar i rad nu för jag varit på språng. inte okej. och idag åt jag första måltiden runt fem. detta medför att jag blir hungrig och trött och deppig. men nu är det nog med det. nu kör jag hård-diciplin måndag till fredag denna vecka. ska som skalman, skaffa mat och sovklocka. pusha mig själv att efterleva detta. det gäller ju bara fem dagar till att börja med. på lördag får jag min "belöning" då syster först har födelsedagsfika för släkten på dagen och lite partaj på kvällen. blir en och annan godsak då vill jag lova, och det ska jag vara förtjänt av! det enda som sätter käppar i hjulen är mina elaka skavsår. jag kommer inte att kunna gå in nya skorna hur mycket jag än vill. men det får lösa sig på nåt vis. första eldprovet är att motivera mig att kliva upp och äta frukost kl nio. hejja!

martyr

så gav jag mig då ut på premiärturen med nya walkingskorna. nu jäklars ska här gås, tänkte jag och drog iväg. halvvägs upp på min gata började ett oroväckande skavande kännas på hälarna. jag bestämde mig för att gå och köpa plåster, och redan innan jag kom till affären var skavsåren fakta. plåstren hjälpte föga, så det vara bara att ta den skrala ekonomin och köpa compeed på apoteket. kunde lika bra låtit bli, för de hjälpte inte det minsta. gah! hade så ont i hälarna att jag bara ville vända hem igen, men när jag har bestämt mig för något så blir det så. så där gick jag, med blödande skavsår som gjorde så ont att det tårades i ögonen... trettiofem minuters powerwalk och skorna jag hoppats skulle ge mig njutning var nu mina värsta fiender. när jag kom hem och tog bort de värdelösa svindyra compeedplåstren, gapade stora öppna variga sår mot mig. gjorde så ont när jag duschade att jag skrek rakt ut. å så underbart det är att ha ett par nya fina walkingskor. tack vare dem kan jag inte ens gå ut imorgon. bara tanken på att sätta på mig ett par skor ger mig rysningar. tack för den reebok!
önskar jag hade vetat om detta innan jag gav mig ut.

jag är värd så mycket mer

den kränkte vill ha sanning till varje pris
men slåss med en egg som är sliten
nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv

oops..he did it again.

senaste flopp-fotot: valentina zelyaeva

allvar ralph lauren.. dessa modeller är redan innan de pinsamt oproportionerliga retuscheringarna så smala en modell kan vara. jag förstår inte alls poängen med dessa retuscher. är ralph lauren pervers? för vem blir frestad att köpa kläder visade av modeller som skulle kunna tas för 12 åringar med anorexi.?

tidigare: filippa hamilton

produktiv dag

startade med ett besök på favoritloppisen. hittade en soffa, en fantastisk grön plysch. två-sits. helt perfekt till mig och min lilla boning. etthundra pix. helt galet. får hem den på måndag. åå! sedan bar det av till shoppinggatan mitt i stan för att testa lite kläder sådär på skoj. ville kolla om jag gått ner nån storlek, och testade därför ett par h&m jeans. och jösses! blev helt tårögd där jag stod i provhytten med jeansen knäppta och lätt hängande på höften. jag har ALDRIG kunnat ha ett enda par jeans från h&m's originalutbud! jeansen var alldeles för dyra för min skrala budget, men jag var bara tvungen att köpa dem. så fantastiskt mjuka, sköna och VÄLSITTANDE! alltså..jag är helt chockad av detta! hur snabbt det går! sedan var det dags att en gång för alla hitta de där walkingskorna jag varit i stoort behov av det senaste året, men aldrig lyckats hitta. tog min till nyöppnat hi-sport. jättebra underskattad affär. hittade ett par reebok för halva originalpriset och gick därifrån med pirr i magen. nya jeans och äntligen ett par walkingskor att powerwalka i. ååå, låt denna positiva trend hålla i sig nu! för evigt!

heja mej!

jag tror knappt det är sant. fjärde veckan med viktklubb har jag tappat 4.8 kilo! nästan FEM MJÖLKPAKET! hisnande. jag som verkligen försökt ta tag i detta med min hälsa och vikt så himla många gånger, men aldrig lyckats, har nu hittat en metod som faktiskt funkar! ingen bantning, självsvält eller dieter. nej med denna metod får jag äta vad jag vill, bara jag håller koll på kalorimängden. har alltid hurrat för tallriksmodellen och det är precis vad viktklubben innebär. att äta balanserat. att stå emot det där suget som kommer mellan målen och skippa småätandet och onödiga kalorier. jag lagar nu TVÅ mål mat om dagen. jag som tidigare spenderat alla mina pengar på färdigmat och "äta-ute-mat". jag som avskydde att stå i köket och röra i grytorna. ojoj. antar att det VISST går att lära gamla hundar sitta! jag kan inte fatta det. är så stolt över mig själv. nu har jag bara åtta kilo kvar till "normalvikt" och normalt bmi. å vad peppad jag är! heja mej!

i disconnect

For 27 years I've been trying to believe and confide in
Different people I've found.
Some of them got closer then others
Some wouldn't even bother and then you came around
I didn't really know what to call you, you didn't know me at all
But I was happy to explain.
I never really knew how to move you
So I tried to intrude through the little holes in your veins
And I saw you
But that's not an invitation
That's all I get
If this is communication
I disconnect
I've seen you, I know you
But I don't know
How to connect, so I disconnect

You always seem to know where to find me and I'm still here behind you
In the corner of your eye.
I'll never really learn how to love you
But I know that I love you through the hole in the sky.

Where I see you
And that's not an invitation
That's all I get
If this is communication
I disconnect
I've seen you, I know you
But I don't know
How to connect, so I disconnect

Well this is an invitation
It's not a threat
If you want communication
That's what you get
I'm talking and talking
But I don't know
How to connect
And I hold a record for being patient
With your kind of hesitation
I need you, you want me
But I don't know
How to connect, so I disconnect
I disconnect.

måndag

är fortfarande jäkligt bitter för jag inte fick stanna tiden ut på "praktiken". så skönt att kunna planera sin tid utefter rutiner. nu har jag så svårt att motivera mig att kliva upp i tid på morgnarna. klockan ringer innan nio, men snoozar för länge och stiger upp först vid tio, halv elva.. inte bra. måste försöka återinföra rutinerna. frukost vid elva är INTE okej. som tur var har jag verkligen kommit igång med motionen. det riktigt kryper i kroppen om jag inte promenerat på en hel dag. så det är ju skönt i alla fall. mindre skönt är att jag inte har några bra skor att promenera i. så himla dyrt med bra walkingskor, och mina fötter har inte gillat ett enda par jag provat hittills. men nu måste jag verkligen ut på jakt. att powerwalka i spöregn med tunna tygskor är ohållbart. speciellt nu när jag börjar få upp farten och vill gå tuffare. så. bara att bita i det sura äpplet och ta sig ut på walkingskojakt. har jag tur hittar jag några som inte mördar ekonomin totalt.

helgen

blev jättefin. systerdotter och katt-son var inte i luven på varandra alls. första dagen var lillan till och med lite rädd för honom. men det gjorde inte oss nåt, för varje gång han kom skulle hon upp i famnen på mig eller mormor sin. och systerdottermys är bland det bästa som finns. hon har varit så glad och snäll och charmig hela tiden. vi bävar för när revolten kommer ;) kattson har också varit exemplarisk. lekt i trappan och bara njutit av att kunna röra sig på en yta fyrdubbel så stor som hans mammas 24 kvadrats-etta. så. trots att hungern rivit min arma buk i bitar har det varit en ypperligt fin helg. barn (läs systerdotter) och djur gör mig lycklig. så är det.

ute öser regnet ner

så jag tar min lilla griskatt och åker till förorten/landet och hänger med föräldrar och systerdotter det närmaste dygnet. mys. hoppas katt och barn går bra ihop bara. hon är väldigt förtjust i katter den lilla damen, men min katt-son är inte lika pigg på detta med framfusiga barn. håller tummarna för att han ska acceptera henne!

det här med mail...

jag är så otroligt dålig på att svara på mail. det beror inte på att jag är nonchalant eller lat, eller inte bryr mig. nej det beror på att mailet i fråga "kräver" att jag lägger tanke och energi bakom svaret, och jag känner aldrig att motivationen eller tålamodet finns där just när jag läst. och sedan kan det ta dagar, veckor jag till och med månader innan jag svarar på vissa mail. det ligger hela tiden och maler i mig att jag måste ta tag i detta, men av nån anledning blir det inte av. känns så himla dumt, för oftast vill ju människorna ha svar på frågor, funderingar eller bara hålla kontakten mer än det som blivit.. jag vet inte hur jag ska bli bättre på detta.. kanske skippa kraven på att mina svar ska vara så himla djupa och genomtänkta. måste ju vara bättre att få ett halvbra svar än inget alls?

vacker

mm. han är ju det. den där idol-eddie. får jag ju motvilligt erkänna.

en såndär dag...

idag har hela dagen varit som en enda stor parodi. som det suttit en liten ettrig djävul på min axel och njutit av att sabba för mig. saker har ramlat, gått sönder, gått fel eller krånglat. fy. inga fler sådana dagar vill jag ha. tack.

min nya musikfavorit

jag avskyr kylan

jag kan inte. den nyper tag i skinnet och bara äter sig inåt. in i varje por och varje kärl. det går inte att fungera i kyla. kroppen blir stel. ansiktet blir till en skrynklig massa och huden färgas gråvit. för att inte tala om isvindarna. de som kryper innanför de mest åtsittande kläder och kilar in på ryggen och biter sig fast i nacken. kryper ned mot benen och får låren att domna bort. jag blir aggresiv. arg. förbannad. varför ska jag VARJE ÅR behöva offra SEX MÅNADER av mitt liv. då jag inte kan röra mig som jag vill, då kylan färgar mina kinder illröda och efterlämnar en hud som är torrare än fnöske. det svider. det gör ont. och råkar man ta sig inomhus för ett kort upptinande, är man istället efter någon sekund alldeles våt av svett. yllemössan kliar och luggen fuktig.. och på den nyligen isvindsantastade ryggen rinner nu små små svettpärlor . kroppen kokar. och så här håller det på, i SEX MÅNADER! hjälp! jag vill inte vara med!

-3,5 kilo!

tredje veckans första dag med viktklubb. vägningsdags. minus 3,5 kilo sedan start! helt galet! så himla stolt över mig själv! 3,5 kilo kvar till delmål nummer ett. å!

viktklubb

tredje helgen som medlem. hade egentligen varken ekonomi eller motivation att gå med, men gjorde det ändå. från att ha ätit alldeles för mycket färdigmat och halv/helfabrikat och på sin höjd lagat pasta med nån halvspännande pastasås lagas här nu två rätter om dagen, ofta med fler ingredienser än 6-7. har även börjat gå snabba promenader och röra på mig mer allmänt. minus 2,2 kilo hittills! är så grymt stolt över mig själv! hopps jag lyckas hålla detta nu, för det känns verkligen skillnad, på endast tre veckor. piggare, smidigare och byxorna sitter liiiiite mindre tight. peppad!

nytt

nu. är nya bloggen här. nu går det bra att länka hit om ni så önskar!