tragiskt

brittany murphy - flickan med de vackraste ögonen. r.i.p.

mormor

mormor min älskade älskade finaste mormor.
när morfar gick bort för åtta år sedan försvann din livsgnista.
din enda önskan var att få slippa vara kvar på denna jord utan honom.
nu har din önskan slagit in.
vi kommer att sakna dig oerhört, älskade älskade mormor.
men nu har du äntligen fått som du så länge velat.
nu får du äntligen vara tillsammans med din älskade make igen.
sov gott mormor. du finns alltid i mitt hjärta. jag älskar dig grundlöst.
nu och för alltid!

jobb!

sällan har jag varit så nervös som inför mötet på "gamla praktikplatsen".
illamående, sömnlöshet, ångest. you name it.
dagen d. kom dit tillsammans med min braiga handledare. kändes så skumt att komma tillbaka till den plats jag sist lämnade med vemod.
denna gången var allt annorlunda. de sa de hade fått in massa jobb och kände att de behövde anställa en till och kom då att tänka på mig!
de sa de ville anställa mig som lärling första halvåret och sedan ge mig fast anställning i september.
helt sjukt.
vi skrev alla papper direkt. de lät jättepositiva. att de ville satsa på mig. skaffa ny dator och skärm till mig. jösses.
gick runt och hälsade på alla pojksen och alla var så glada och kramade om mig och välkomnade.
känns helskumt allting. vågar knappt tro att det är sant. men ska låta det sjunka in nu. fick sluta på nuvarande praktiken i fredags och är nu ledig till fjärde januari då jag börjar. skönt! får nu tid att fräscha upp mina kunskaper också.
och andas. slippa stress och galenskaper på praktiken är så himla skönt.

jag fattar ingenting...!

då min "praktik" ju är en katastrofplats, ringde min ams-handledare till chefen för att få en rimlig förklaring till saker och ting, men hon hade bara snäst av honom och sagt att hon minsann ville ha ett möte om mig. underförstått mina arbetstider. INTE okej att den fria arbetskraften jobbar mindre än nio timmar/dag. när han ringde och berättade detta, sade han plötsligt: vet du vem som ringde mig? eh, va? nä..sa jag. jo chefen från den förra praktiken. reprobyrån.. wot!? hon hade sagt att de vill att jag skulle komma tillbaka.... som lärling... och sedan troligtvis anställning... jag bara satt som ett stort frågetecken. vad? massa känslor som bara sköljde över mig. jag som trodde de vara glada att vara "av" med mig. att de inte tyckte att jag var bra nog... nu vill de plötsligt att jag ska komma tillbaka och är nu beredda att betala för det. överrumplad gick jag med på att han skulle ringa och boka ett möte med chefen där. på tisdag. jag fattar fortfarande ingenting. helskumt att börja tänka i helt andra banor. jag trodde aldrig jag skulle sätta min fot där igen. var bitter över allt som skett. men jävlar vilken chans detta är! som min handledare sa: värsta räkmackan rakt in i branchen. kan ju lugnt säga att det är totalt kaos inom mig just nu...!

PMS + OCD = KATASTROF!

nu måste nånting göras åt dessa bokstavskombinationer. jag har hört hur folk som fått en stroke etc, funnit sig själva stående vid en dörr och inte veta hur man gör för att vrida om nyckeln. jag kan relatera till detta, då jag, när jag har min värsta pms, oftast dagen innan mens, inte känner igen mig själv och min kropp. det är faktiskt riktigt skrämmande. förutom att kroppen är svullen och jag svettas ymnigt, blir alla negativa känslor dubbelt, trippelt, fyrdubbelt så starka som normalt. minsta störande ljud jag vanligtvis kan försöka ignorera, letar sig in under skinnet och gör mig närmast vansinnig. minsta höjda röst får mig att gråta och hjärnan blir som sockerdricka när jag försöker samla tankarna. till råga på allt detta, blir ocd:n helt ohanterbar. som en dörr i hjärnan öppnats och allt skit sipprar ut, och jag inte kan putta det tillbaka in. dessa dagar blir jag till någon jag inte kan styra över... dessa dagar är helvetet på jorden. jag fungerar helt enkelt inte... dagen efter mensen kommit, är allt som vanligt igen. dörren har stängts och låsts. känslorna är samlade och översiktliga. tålamod och tolleransnivå är stabila och jag är optimist igen. jag fattar inte. jag orkar inte. jag hatar att inte vara härskare över min egen kropp.

i'm back

oj nu har det gått lång tid mellan bloggningarna. det beror på att jag varit så trött den senaste månaden att jag bara somnat när jag kommit hem. var ju tvungen att påbörja en ny "praktik" så snart det bara gick efter att jag "fått sluta" på förra praktiken. jag valde då i brist på annat, en känd secondhand-kedja i stockholm. jag skulle få vara med och starta upp en ny butik, hette det. det visade sig snart att "butiken" inte var ens var till hälften färdigrenoverad. vi slungades rakt in i en byggarbetsplats med byggnadsställningar, byggdamm överallt, ja allt som hör en byggarbetsplats till. där fick vi spackla, sandpappra, måla, städa och SOPA upp byggarnas sågdamm. Bära TUNGA möbler, ställningar, kartonger, hyllplan etc. vi skulle vara 10-12 pers, men blev istället jag och en 18-årig praktikanttjej som jobbade non-stop, och fick hjälp av 1-2 andra under vissa tider. det var helt sjukt. två veckor tog det och förra veckan öppnades butiken. nu består dagarna i att smöra för otacksamma kunder, reta sig på den psykiskt misshandlande chefen, plocka upp kläder kunderna helt nonchalant kastar på det dammiga stengolvet. se kollegorna som är där av olika anledningar (arbetsträning etc) fara illa av chefens hänsynslösa utnyttjande av gratis livegen arbetskraft. i onsdags fick tex en kvinna gå på lunch först klockan halv fem! det är helt vansinnigt! tack vare min jättebraiga handledare på ams, har jag fått gå kortare arbetsdagar, annars hade jag klappat ihop totalt. jag ska sannerligen se till att detta kommer ut till allmänheten. slavarbete i sverige 2009 är INTE okej!